1:a maj – När ska vi få en nollvision för våldtäkter?

Upp till fyra års fängelse för gruppvåldtäktsgäng – DN.se.

 

Tack till de poliser och rättsväsendet som i detta fall lyckades säkra bevis mot de sex (fler?) svin som har härjat söder om Söder. Som samhälle MÅSTE vi prioritera bekämpningen av detta avskyvärda beteende. Jag uppmanar därför alla svenskar att gå ut idag den första maj och kräva att en nollvision för våldtäkter och hedersmord!

 

Att vi som samhälle ska bekämpa våldtäkter samt annan utnyttjning av barn ser nog de flesta som en självklarhet. Men hur är det egentligen med vår (för vi är ju ”samhället”) prioritering? Samtidigt som DN skrev om fängelsedomarna mot de sex våldtäcksmännen berättade man på Allt om motor att vi ska få 100 nya fartkameror i Sverige innan året är slut. Man har räknat ut att de bör leda till att 22 människor färre kommer att dö i trafiken varje år.

Fine! Trafikolyckor är ju hemska för de inblandade och deras familjer så jag kan ju se ett värde i att man ska ha en nollvision för trafikolyckor. Men har vi inte kommit så pass långt i utvecklingen av trafiksäkerhet nu att vi kan börja prioritera andra saker i samhället som vi har problem med? Som till exempel en nollvision för våld mot barn och kvinnor?

I Sverige dör det enligt Vägverket i trafiken i runda slängar lite färre än 500 personer varje år. Detta inkluderar alltså SAMTLIGA trafikrelaterade olyckor i hela Sverige, inklusive cykelolyckor. Enligt SCB är vi i dagsläget lite fler än 9,2 miljoner i Sverige, varav  ca 9o tusen dör varje år. 0,5 procent av svenskarna som dör varjer år dör alltså i trafikrelaterade olyckor.
0,5 PROCENT! DET ÄR JU INGENTING!!!!
Tittar man närmare på SCBs siffror så kan man dessutom se att trots att vi har gått från 1,8 miljoner 1750 till nuvarande siffror så dör det knappt färre människor varje år. Det årliga antalet döda svenskar har pendlat mellan 50 till 100 tusen de senaste 250 åren.

Jag har, utan att lyckats, försökt hitta information om hur mycket pengar vi årligen spenderar på denna nollvision för trafikdöda. Gör man dock en snabb överslagsräkning på hur mycket det kostar med trafikkameror (ja, det kostar samhället i form av böter som kommer från dig som privatperson), nya och bättre vägar med dubbelriktad trafik, trafikräcken, alkolås, forskning, vägverkets anställda som jobbar med satsningen, reklamkampanjer, etc. så inser man snabbt att det blir många miljoner.

Nollvisioner är all ära, men de är ju just bara visioner. Det kommer tyvärr alltid att dö några människor i trafiken och ett antal unga tjejer kommer alltid att bli våldtagna och dödade av män med mer muskler och uppfuckad hjärna. Men hur vore det om vi lade några av dessa miljoner som idag läggs på att försöka få ner antalet döda i trafiken från 500 till säg 300 (det kan vi nog lyckas med om vi häller pengar på den nollvisionen) på en nollvision för våld mot kvinnor och barn?

Säg att vi nöjer oss med att 500 får dö i trafiken varje år men att det priset (500 döda) gör att tusentals barn slipper bli utnyttjade med bestående men för livet! Vore inte det en bättre prioritering?

Börsen föll tungt pga svininfluensa – DN.se

Börsen föll tungt – DN.se.

Jahopp, då var det bara att inse att ytterligare en hysteri skapad av oroliga stackars små människor ger effekt på världsmarknaden. Jag trodde verkligen att svininfluensan skulle dö ut mediamässigt innan det skedde, men jag hade fel. Det verkar som om dessa masspsykoser absolut måste återkomma med jämna mellanrum. Sist var det fågelinfluensan och dessförinnan 9/11 samt galna kosjukan.

Varför är det så svårt för Svensson att förstå och tillämpa praktisk sannolikhetslära? Alla vet egentligen att statistiskt sett är det att köra bil till och från jobbet i rusningstrafik som är det farligaste de utsätter sig för i sin vardag - och det gör de dagligen utan som helst problem. Men bara för att några pensionärer runt i världen insjuknar och dör av en influensa så drabbas så många av panik och man pratar inte om något annat på arbetsplatsen och i media. Det torde vara enkelt att dra slutsatsen att känner man ingen som har drabbats, så är nog risken väldigt låg att man själv kommer att drabbas.

Den dagen som en i övrigt frisk person under 40 år, bosatt i Sverige, helt plötsligt insjuknar i svininfluensa och dör inom några veckor – då ska jag kanske börja undersöka hur jag kan skydda mig. Men tills dess måste vi försöka avhålla oss ifrån att gå medias drev som enbart syftar i att sälja lösnummer och annonsplats. Sluta bara köpa tidningar som rapporterar om hur hemskt det är och som har knep om hur man skyddar sig. Så fort en kollega eller vän pratar om hur farligt det är att flyga med alla dessa terrorister i faggorna, skaka till vederbörande och säg till henne att sluta oroa sig för sådant som har en sådan liten chans att inträffa.

I Sverige och övriga västländer har det ju under de senaste åren frekvent rapporterats om att många yngre människor lider av ångest inför livet som sådant. De har ångest för hur det ska gå på arbetsmarknaden, hur det ska gå för naturen och hur de ska kunna skydda sig själva mot en massa hot. I vår strävan att skapa ett jämställt och säkert samhälle har vi helt enkelt skapat en slags Truman Show (http://en.wikipedia.org/wiki/The_Truman_Show) där vi tar våra politikers ord för givet när de säger ”rätt till arbete” eller ”rätt till ett bra liv med bra sjukvård”.

På något sätt har vi låtit oss duperas till att tro på dessa ord om att staten kommer att ta hand om oss, men samtidigt låter vi oss skrämmas av en liten influensa. Detta tycker jag är oerhört intressant. Jag är övertygad om att vi individer aktivt måste försöka välja vad vi ska oroa oss för. Det ligger i vår natur att oroa oss för saker vi inte känner till fullt ut, men om vi ska ta oss ut ur denna recession så måste vi gemensamt säga stopp till media och andra annonsförsäljare som vill pracka på oss deras senaste våg av skrämselpropaganda.

Vilken roll har sporten i vårt samhälle?

Jag ska tammefaan påbörja min blogg med ett kärt ämne, nämligen sporten i vårt samhälle. Nästa fetknopp som för mig nämner att han (det är oftast en han) tycker så mycket om sport ska jag dra ut följande morgon och stegla på närmaste torg. Hur faan kan man påstå att man gillar sport om man har en utföra/titta faktor som närmar sig noll? Ut i skogen och spring istället för att se på Zlatan på TV!

Även om jag personligen inte utövar idrott varje dag är jag i alla fall regelbundet aktiv och jag tänker på vad jag äter. Jag springer regelbundet, tränar styrketräning samt åker skidor så ofta jag kan och har råd med. Det handlar ju helt enkelt om att ta hand om sin kropp och dessutom ha roligt på köpet.

Förstår inte folk att de är duperade till att tro att de absolut måste följa allsvenskan, hockey-VM, OS, etc, etc? Vakna! – lagen och de idrottsutövarna ni hejar på och köper biljetter för att se är aktiebolag som finns till för att tjäna pengar. Det är en industri som vilken annan där utövarna får betalt (förhoppningsvis), men där storkovan intjänas av klubbar, agenter, TV-kanaler och reklamfinansiärer.

Anledningen till att Zlatan och de andra gladiatorerna överhuvudtaget existerar som storskaligt prisade/hyllade atleter är ett genomtänkt maskineri som du ska spendera dina pengar på att följa hemma i soffan istället för att ta tag i ditt liv. Idrotten som vi ser den idag har blivit till en kontrollmekanism som dövar din vardagsmisär på samma sätt som man dövar ångest med morfin. När du har jobbat hela veckan kommer Matchen med stort M som en belöning för ditt strävande. Förhoppningsvis dricker du också några öl och kan fira VM-segern med polarna och tycka ”fy faan vad vi är bra”. Kort sagt ett temporärt lyckorus i kombination med att bygga tillhörighetskänsla.

Tillhörighetskänslan byggs i liten skala på den lokala klubbnivån på någon liten ort i småland till nationell nivå vid VM- och OS-sammanhang. Tänk efter själv; varför känner du så mycket för att systrarna Kallur ska vinna? Och varför tycker du att det har något som helst med Sveriges väl och ve att göra? Systrarna Kallur är ju nästan lika duperade de med. Visserligen har de sina personligen högt uppsatta mål att kämpa mot, men de blir också itutade att de har svenska folket hejjande bakom sig och att Sverige blir ett bättre land bara de pushar sig extremt en säsong till – en säsong som när de blir äldre kan innebära skador som de får med sig hela livet pga att sport på elitnivå numera är så oerhört krävande.

Bara det faktum att alla sportevenemang är så lämpligt placerade kalendermässigt, i förhållande till varandra, borde få den mest inbitne sportfånen att tänka till. Kan det vara så att fotbolls-VM, OS, hockey-VM, OS, och alla andra evenemang ligger i ett rullande schema just för att maximera ditt totala sportengagemang och därmed den totala inkomstkällan? Det som riktigt irriterar mig är att till och med public service TV gör reklam för evenemangen långt innan de startar.

Varför är det självklart för public service TV att köpa in och sända dessa evenemang? Varför inte spendera de pengarna på gympa i skolan som man ständigt skär på för att ”det inte finns pengar”? Om vi nu vill bygga ett solidariskt och hälsosamt Sverige, borde det inte vara bättra om alla skolbarn fick lära sig hur man tar hand om sin kropp istället för att bli drönare som hyllar Zlatan?

Den enda roll som Zlatan borde fylla för nationen Sverige är att lära barn att idrotta … och vad jag vet så gör han faktiskt ett bra jobb med det så det kanske finns hopp om bara alla fetknoppar kan vakna upp och börja spela fotboll med sina barn istället för att dricka öl med sina polare.